Några av David Pearce' Quora-svar översatta till svenska av Kåre Hedebrant

Bör människor utrota köttätande djur så att kommande generationer av växtätare får leva ostört?

Kännande varelser borde inte såra och döda varandra. Detta är inte ett argument för massmord av kannibaler och köttätare utan för en dietisk reform. Människor tenderar i allmänhet att föredra status quo, så vi får göra ett tankeexperiment. Anta att vi upptäcker en civilisation som utvecklats så långt att den kunnat avskaffa rovdjursbeteende, sjukdom, svält och alla andra ohyggligheter som präglar den primitiva darwinistiska tillvaron. Ättlingar till forna tiders livsformer frodas ostört i sina viltreservat - fria, men inte “vilda”. Borde vi då yrka på skrotandet av denna ömsinta förvaltning av liv - och återinförandet av en tillvaro där varelser får bli kvävda, tömda på inälvor och uppätna levande? Eller är det bättre att bevara en lycklig biosfär som den är?

Hemma på Jorden kan vi konstatera att den exponentiella tillväxten av datorkraft snart kommer låta oss övervaka och förvalta varje kubikmeter av vår planet. Därmed blir det upp till oss att avgöra vilka livsformer och medvetandetillstånd som finns i morgondagens viltreservat. Massproduktion av odlat kött, CRISPR-revolutionen inom bioteknik och reglerad fertilitet genom artöverskridande immunokontraception låter oss avsluta den darwinistiska skräcksagan för gott. Baserat på vissa enkla antaganden ter sig reglering av fertilitet etiskt bättre än malthusianska metoder för att kontrollera både mänskliga och ickemänskliga populationers storlek.

Kritiker kanske hävdar att ett genmodifierat växtätande lejon inte är ett “äkta” lejon. Men detta är som att säga att afrikaner inte är ”äkta” människor, i och med att de inte bär på 1% till 3% neandertal-DNA, som ickeafrikaner i allmänhet gör. Eller vice versa. Kort sagt, se upp för naiv artessentialism.

I nuläget är debatten fantasiburen. Innan människor kan börja systematiskt hjälpa kännande varelser, måste vi upphöra med att systematiskt skada dem. Lyckligtvis kan revolutionen inom odlat kött leda till en värld där köttindustrin i sin nuvarande form förbjuds. Innan vi överväger att anta avancerad jainism bör vi stänga dödsfabrikerna.

Är det hedonistiska imperative etiskt/moraliskt för kristna?

Varför skulle en nådig Gud skapa en värld med så mycket lidande? Vi vet inte, är det ärliga svaret. Författaren bakom HI (”The Hedonistic Imperative”) lutar mot sekulär rationalism, men vissa transhumanister är religiösa (jfr The Mormon Transhumanist Association: transfigurism.org ). Och kanske av en ren tillfällighet var det Nick Bostrom, medgrundaren av World Transhumanist Association (H+), som gav upphov till simulationsargumentet (jfr simulation-argument.com) vilket ibland anförs som ett skäl för rationalister att överväga en Skapares existens. För min del kan jag inte tänka mig någon rimlig anledning till varför en välvillig Skapare skulle utforma en värld med så mycket lidande, annat än för att dämpa eller förhindra någon ännu större ondska som förblir okänd för oss.

Frånsett teodicéproblemet är det värt att dra sig en gammal kontrovers till minnes. På 1800-talet när smärtfria operationer - samt smärtlindring vid barnfödsel - blev möjliga väckte det intensiv debatt bland troende. Var det själsligt förhöjande att tappert utstå smärta? Kardinal Berlusconi av Milan höll exempelvis en ofta citerad predikan där han fördömde dem som förespråkade smärtfria operationer för att de försökte avskaffa ”en av den Allsmäktiges mest nådiga föreskrifter”. Å andra sidan hävdade Skotska frikyrkans president, pastor Thomas Chalmers, att de som motsatte sig bruket av smärtlindring var ”små teologer” vars åsikter borde avfärdas. För ytterligare bakgrund, läs gärna: "Utopian surgery? The case against anaesthesia in surgery, dentistry and childbirth".

Men hur förhåller man sig till användningen av molekylärbiologi för att slippa ”psykisk” smärta? Om morgondagens designerdroger, eller CRISPR-revolutionen inom bioteknik, kan skänka ett liv byggt på grader av intelligent lycksalighet, hur ska då troende bemöta detta? Jag brukar besvara kritik från kristna genom att påpeka att om dödliga varelser kan föreställa sig en värld utan elände (”Må alla levande varelser vara fria från lidande och smärta.” - Gautama Buddha), så är det svårt att förstå varför Guds medlidande skulle vara mer förkrympt i antingen djup eller räckvidd. Snarare än att frukta gudomligt misstycke borde vi se till att denna betydelsefulla övergång förvaltas klokt, försiktigt och intelligent så att den gynnar även de enklaste av varelser. Betänk att det finns bibliska förelöpare till de intuitivt ”galnaste” idéerna i HI, som den om en värld fri från rovdjursbeteende, där kännande varelser inte sårar och dödar varandra. Minns att Jesaja siar om en framtid där köttätare vilar vid växtätares sida. Självklart nämns inte odlat kött, ”omprogrammering” av rovdjur eller artöverskridande immunokontraception uttryckligen i Bibeln. Däremot kräver en fredlig värld där lejonet och vargen vilar vid lammets sida minst sagt lite genetisk justering.

Naturligtvis godtar inte alla troende människor användningen av bioteknik för att avskaffa lidande, än mindre den transhumanistiska visionen om att framställa liv styrt av grader av övermänsklig lycksalighet. Jag vill dock påminna om den avgörande etiska skillnaden mellan att avstå från att använda sådana teknologier - smärtlindring, designerdroger eller genterapi - och att förbjuda andra från att använda dem. Någon gång under detta århundrade och framåt blir lidandets biologi sannolikt valfri. Jag känner inte till något gott skäl - teologiskt eller sekulärt - till att tvinga kännande varelser att lida på obestämd framtid.

Vilken teori faller bevisbördan på: dualism eller fysikalism??

Ockhams rakkniv är ett mäktigt redskap. Men detsamma gäller principen om falsifierbarhet. Om ett fenomen inte stämmer överens med ens favoritteori, och man inte har en förklaring - eller ens förklaringsutrymme - som kan försona fenomenet med ens trosföreställning, då kan det vara försynt att erkänna sig besegrad. När det kommer till våra medvetanden, så saknar traditionell ”materialistisk” fysikalism en förklaring till hur medvetanden ens är möjliga, eller hur de är kausalt förmögna att prata om sin egen existens, eller hur de kan vara fenomenellt bundna på ett sätt som verkar oförenligt med såväl klassisk fysik som kvantfysik.
(Jfr Phil Goff's "Why Panpsychism doesn't help explain consciousness")

Vetenskapsfilosofer har kallat medvetandets existens för “Det svåra problemet”. Men tänk om bokstavstroende kristna på 1800-talet på allvar hade pratat om Det svåra fossilproblemet. I praktiken var en majoritet av de troende vettiga nog att avfärda Philip Gosses teori om att Gud placerat fossiler i geologiska skikt för att pröva människans tro. I den fullbordade parallella världen skulle Daniel Dennetts motsvarighet författa den eliminativistiska traktaten ”Fossiler förklarade”.

Jag tror, vilken roll nu de kan spela, att monistisk fysikalism kan räddas (jfr "Physicalism: an experimentally testable conjecture") Men sett till nulägets bevisning faller bevisbördan helt klart på fysikalismen.

- - -

with many thanks to Swedish translator Kåre Hedebrant
DP

More Swedish...!
Manniska Plus
ABOLITIONISMPROJEKTET

* * *

HOME
Talks
Quora (2015)
BLTC Research
Utopian Surgery
Quantum Ethics?
Superhappiness?
Population Ethics
The Wired Society
Social Media (2015)
The Good Drug Guide
Paradise-Engineering
Transhumanism (pdf)
Post-Darwinian Ethics?
The Abolitionist Project
Reprogramming Predators
The Hedonistic Imperative
The Reproductive Revolution
MDMA : Utopian Pharmacology
Critique of Huxley's Brave New World
H+/World Transhumanist Association

e-mail
dave@bltc.com